Helgbus

Den här helgen har, liksom de flesta andra helger (och de flesta andra dagar också för den delen), varit totalt psykadelisk och omtumlande för min del. Det har varit jättefina besök och övernattningar i form av Kakan och Ros, och lite annat folk som velat krama och pussa på Tindra och mig. Men Nadja har tagit mitt hål i väggen som jag brukar sova i (se bild ovan). Det är inte snällt. Jag tänker kräva godis av henne som ersättning, faktiskt. Hur som helst är jag nu helt slut, och funderar på att lägga mig på mina turkosa kudde i fönstret och sova igen. God natt!

Brum, brum

Hu, idag är jag ganska trött. Johanna petade nyss öronen på mig. Det var äckligt. Helgen var jättejobbig, tvåbeningarna bara tar hit en massa andra tvåbeningar hela tiden och dricker någon grön vätska. Matte pluggar mest nu, men för en stund sedan var hon roligare, då gjorde hon chapatis. Nu ska jag hur som helst sova vidare, och matte vill ha tillbaka datorn. Puss.

Kattminnen

                                  

Å, jag kom att tänka på när jag var alldeles färsk. Allt var så nytt och stort och spännande, och jag var så liten och dum. Men kvällen då jag kom hit, fick jag sitta i husses knä. Han kliade mig på huvudet. Sedan tog alla gosdjuren hand om mig. Och sedan bar matte iväg mig i en korg till doktorn och så blev jag sövd och kastrerad. Men det känns som en evighet sedan, även om det knappt är ett halvår sedan. Konstigt!

Snurr

 

Ibland hinner jag inte riktigt med i Tindras bus…

Kärlek

Tindra och jag kanske ska gifta oss. Men igår slog hon mig i och för sig på nosen, men det var för att jag åt upp hennes vaniljsås. Men jag tänkte i alla fall fråga henne idag. Jag undrar vad våra mattar och husse säger om det. Jag vill i alla fall ha brudslöja, Tindra klär bättre i en hög, svart hatt…

Castro utan Castro

 

Tillsammans har vi kämpat för en mer jämlik värld! Men nu är det bara jag kvar på tronen. Och jag hoppas verkligen att Kuba inte liberaliseras i och med planerna i någon slags demokratisk riktning. Viva la Kuba, viva!

Ge oss fred fred fred

Nu börjar nästan våren komma, känns det som. Men så ska det tydligen egentligen inte vara, enligt matte och husse och deras miljöorganisation Klimax. Våren ska egentligen inte komma förrän i april. Det beror på att tvåbeningarna inte tror att de kan använda sina ben, utan att de måste använda stora monster på fyra hjul för att ta sig någonstans. Jag försökte förklara det för Tindra, men hon bara bet mig i foten. Hon är så jäkla white trash och fattar ingenting. Hon tycker inte ens om linsröra och fortsätter fortfarande att tjata om att få äta kycklingkattmat, trots att vi igår kväll tillsammans med några av tvåbeningarna såg på en dokumentär om livsmedelsproduktion och bl a kycklingfabriker. Det jag som katt – innekatt dessutom – kan göra, är att bli vegetarian. Jag övar. Eller matte övar mig. Nu ska jag springa och gnaga på Tindras bakben. Peace.

Bland gostanter och prevårkänslor

Egentligen ska jag väl inte klaga på världen när den egentligen vill väl med mig. Den har väl bara lite svårt att uttrycka sig ibland. Nu lyssnar jag på Manu Chao och tvättar min fina päls. Matte kramade om mig i morse och sa att hon hade drömt mardrömmar som handlade om att jag var en liten kattunge som gick vilse i stora världen. Hela dagen har hon varit på mig. Men betyder inte det då att hon tycker om mig? Hon är min mamma.

Skuggor i ockra

Ibland är världen lite grå. Matte sitter och pluggar hela tiden. Husse sitter och pluggar hela tiden. De andra flickorna är inte hemma. Tindra vill inte leka med mig idag. Ute sjunker solen bakom höghusen. Jag spanar mot moskén genom sovrumsfönstret och mot Domkyrkan genom vardagsrumsfönstret. Ibland är jag det som finns mittemellan, mellanrummet. Men ändå det som håller samman.

Ansträngande men gula stunder i mitt liv

                   
 

Jag tänkte delge er en del ansträngande, men ibland också spännande, händelser ur mitt omtumlande liv. Det är verkligen inte lätt att vara Castro. Ständigt blir jag plågad och förföljd. Men nu har jag förvisso någon att avreagera mig på: Tindra! Kattflickan som jag skrev om för ett tag sedan har nämligen ungefär flyttat hit. Hon bodde i ett korridorsrum i Flogsta här i Uppsala förut med Johanna, men det gick tydligen inte så bra eftersom det var så trångt och eftersom där även fanns viss tillstymmelse till kattallergi. Vilka torrbollar tvåbeningar kan vara, tänk att gå omkring och vara allergisk mot oss. Nåväl, det blev trots allt en bonus för mig, eftersom jag nu fått en lekkamrat. Dock tror jag inte längre att jag är kär i henne, nu när jag lärt känna henne närmre. Hon fräser och bits så mycket. Hon säger själv att det är för att hon har mens, men hon kan väl inte ha mens jämt heller? Jag har funderat mycket på det. Men jag vet inte så mycket om kvinnor. Hur som helst är hon fantastiskt rolig att jaga, men ganska läskig att bli jagad av. Mitt dagliga rabiesrace i 150 runt runt i lägenheten slipper jag nu utföra i ensamhet – nu har jag någon i bakhasorna som vänligt nafsar mig och då och då slår omkull mig och biter mig i strupen. Det är underbart, och jag menar det faktiskt. Tindra är snäll, även om hon fräser. Det är bara som hon säger, hon har bara svårt att uttrycka sina känslor ibland liksom. Och nu går hon t o m med på att vi ligger bredvid varandra i soffan och dåsar. Aaa, även om tvåbeningarna är jobbiga, är det ändå trevligt att vara katt här. Och det är trevligt att vara katt med Tindra. <3