Ibland är världen lite grå. Matte sitter och pluggar hela tiden. Husse sitter och pluggar hela tiden. De andra flickorna är inte hemma. Tindra vill inte leka med mig idag. Ute sjunker solen bakom höghusen. Jag spanar mot moskén genom sovrumsfönstret och mot Domkyrkan genom vardagsrumsfönstret. Ibland är jag det som finns mittemellan, mellanrummet. Men ändå det som håller samman.
Vad tänker du på Castro där du sitter i fönstret och ser ut på världen? Du tror att du är lycklig men längtar du inte ut? Till mössen? Till träden och gräset? Kanske du kommer till Nybble i sommar och klättrar i träd? Eller är du nöjd med din lilla lekpark och Tindra?
Du får lära dig att säga ifrån till din matte. Hon är alldeles för dominant över dig. Fräs till! Sen gosar du med henne för hon är ju egentligen så himla snäll….utom när hon får sina anfall. Dom måste du lära dig att hantera Castro! Stå på dig mot alla kvinnor i din omgivning. Tänk på att du har så många prickar! Var stolt och glad!
uppmanar Mama